Missfleur

Gumman i skogen.

Det var en gång en flicka. Hon var den sötaste flickan i hela byn. Alla pojkar ville gifta sig med henne och flickorna var avundsjuka på henne. Men det var en flicka i byn som ingen brydde sig om hon hade inga kompisar och såg inte mycket ut för världen. Avsky var det ända hon kände för den söta flickan. För flickan hade aldrig behandlat henne väl och hon var så högdragen. Flickan förstod inte alls hur hon kunde vara så omtyckt, visst hon såg bra ut men sen var hon inte så mycket mer. Hon tog allt förgivet att alla andra skulle ställa upp för henne och göra allt åt henne. Själv så sliter jag och hjälper mamma för att vardagen ska gå runt. Jag har inga snygga kläder som hon och jag har aldrig tid till att fixa mig. Jag minns en tid då hon var precis som mig en enkel flicka som var snäll och hjälpsam. Jag kommer ihåg den tiden då vi lekte och hade kul tillsammans men den tiden försvann för längesedan, jag antar att jag saknar när det var självklart att det var vi två mot världen.

Måndags morgon igen, som vanligt går jag till hönshuset och samlar ihop alla ägg som hönorna lagt. Sedan lagar jag frukost och väcker mina yngre syskon, efter det får jag stressa till skolan. Precis som en vanlig måndag. Vi håller på att gå in i klassrummet, alla måste hälsa på lärarinnan innan man får gå in flickorna niger och killarna bockar. Idag ska vi ha läst en text som vi sedan ska läsa upp inför hela klassen. Jag hatar det för när man läser måste man stå upp och alla kollar på en. På morgonen idag spillde jag så det är en stor fläck på min kjol som alla kommer lägga märke till. När jag satt i min skolbänk så var det ända jag kunde tänka välj inte mig, välj inte mig, snälla välj inte mig. Men det hjälpte inte, självklart valde hon mig. Så jag ställde mig och började läsa. Jag hör hur flickorna längst bak brister ut i skratt och pekar på kjolen och säger; Har du inte råd med mer än en kjol eller?

Jag får panik och springer ut ur klassrummet mot skogen, jag klarar inte detta längre. Hon ska jämt vara på mig hela tiden. Jag fattar inte varför, hon har allt hon är sötast i byn och alla tycker om henne så varför måste hon vara på mig hela tiden? Jag sprang djupare och djupare in i skogen, ögonen är fyllda av tårar att jag inte ser vart jag springer. Jag känner smärta i foten och plötsligt ligger jag på magen med en duns. Jag orkar inte mer nu, jag sätter mig upp och lutar mig mot ett träd. Så sitter jag länge och bara tänker. Tänk om jag hade vart jätte söt och alla var attraherade av mig och till skillnad från henne så skulle jag vara snäll och hjälpsam och inte vara elak mot någon. Drömma kan man ju…

Jag torkade bort tårarna och reste mig upp, nu ska jag bara lista ut åt vilket håll som är hemåt. Jag började gå på måfå, jag gick och gick. Efter vad som kändes som en evighet så såg jag ett litet hus. Undra vem som bor här mitt ute i skogen. Det rök i skorstenen så det är antagligen någon hemma. Jag gick fram till dörren och skulle precis knacka när den öppnades av sig själv. Kom in lilla vän, hörde jag en röst från ett annat rum. Seså var inte rädd jag ska inte skada dig, men jag kan nog hjälpa dig med dina problem. Det kändes inte direkt som jag hade något val, snart blir det mörkt och jag vet inte åt vilket håll som är hemåt och så luktar det mat. Så jag beslöt mig för att lyssna, jag gick in och gick mot det rummet jag hört rösten ifrån. Där stod det en liten gumma och rörde om i en gryta. Hej jag är… Jag vet vem du är, jag har väntat på dig avbröt gumman mig. Jag såg skrämt på henne, hur kan du vänta på mig när jag inte ens visste att detta huset eller ännu mindre att du fanns.

Gumman skrattade gott, kära flickebarn jag får uppenbarelser och då såg jag hur en flicka sprang från skolan in i skogen gråtande och att hon vid mörkrets skymning skulle hitta till min enkla boning. Jag såg förskräckt på henne. Men gumman fortsatte oberört att berätta om allt hon visste om mina problem. Att jag ville bli lika söt och omtyckt som flickan som var elak mot henne. Hu u ur hur visste du det? Frågade jag. Som jag sa innan ser jag saker som inte alla andra ser, nu är frågan vill du att jag ska hjälpa dig? Jag tittade på gumman och med säker röst sa jag om du kan så gärna för mig, det kan inte bli värre än vad det redan är. Gumman reste sig och tog fram en mugg ur skåpet och hällde lite gryta i den. Drick detta och tänk hur du vill se ut och inom tre dagar så kommer du se ut precis som den bilden du har i ditt huvud. Vilket strunt tänkte jag, men jag drack från muggen och hade en bild i huvudet på en sötare version av mig själv. Nu är det bäst du går innan dina föräldrar blir oroliga, jag följer dig så att du inte går vilse. Det kändes som vi precis börjat gå när vi plötsligt var ute från skogen och jag kunde se mitt hus långt där borta. Jag vände mig om och då såg jag att gumman var borta.

Dagen där på var precis som vilken vanlig dag, inget hade hänt. Dag nummer 2 hade det inte heller hänt något. Natten till den tredje dagen kunde jag knappt sova jag var så förväntans full. Men till slut så somnade jag. När jag blev väckt så var jag jätte trött för att jag somnade så sent igår. Men plötsligt kom jag på det är dag nummer 3, jag rusade upp och sprang till spegeln. Och när jag tittade in i spegeln så var det en av de sötaste flickorna jag någonsin sätt som tittade tillbaka på mig. Min hand for upp till ansiktet och likadant hände med spegel bilden. Jag skrek till och förstod att det är ju jag! Gumman hade rätt, jag är inte ful längre.

Jag var gladare än vad jag brukar vara, vardags sysslorna kändes inte lika jobbiga längre. Jag väckte mina syskon som jag brukar göra, sedan gick jag ner och lagade frukosten. Mina föräldrar hade redan gått till jobbet och de kunde inte se mitt nya utseende. Jag gjorde färdigt frukosten och såg till att mina syskon kom iväg till skolan, men ingen av dem märkte någon skillnad på mig, hade jag bara inbillat mig allt? Är det bara en dröm? Jag testade å nypa mig i armen, å det kändes! Jag fortsatte morgonen som vanligt efter det. Men oj vad klockan har blivit mycket nu måste jag skynda mig för att hinna till skolan i tid.

Jag svängde runt sista kröken när jag hörde klockan ringa in. Jag ökade på stegen för att hinna, men jag ville inte vara svettig när jag kommer fram. För tänk vad dem skulle kalla mig då. Den sista biten var mycket längre än vad jag trodde. När jag väl kom fram så hade de redan stängt dörren. Jag tog ett djupt andetag innan jag knackade på. Fröken ropade att det bara var att stiga på. Jag öppnade sakta dörren och gick in med huvudet högt och sa; Förlåt att jag är sen, jag lovar att det inte ska hända igen. Du vet att jag inte tolererar att man kommer försent men i med att det är första gången för din del så får du inget straff. Men se till att det inte händer igen. Jag gick till min plats och andades ut.

Jag hörde att det viskades runt om i klassrummet, jag höjde min blick och tittade mig omkring. Jag hörde att de viskade rösterna blev högre och högre. Till slut var pratet så högt att lärarinnan var tvungen och säga till alla att vara tysta. Alla slutade prata men så fort lärarinnan sänkte sin blick så var pratet igång igen. Nu blev lärarinnan irriterad och undrade vad det var frågan om. Då svarade en av killarna, hon som kom försent går inte i våran klass och ingen här känner igen henne från staden heller. Jag kände hur allas blickar var riktade mot mig, hur kunde de inte känna igen mig!

Var inte dumma nu sa lärarinnan, det är ju Margareta. När hon hade sagt det så började det pratas ännu mer ingen av de andra kunde tro på det. Lärarinnan röt åt alla att vara tysta. Det fungerade resten av lektionen jobbade alla på fast jag kände de andras blickar.

När det var dags att gå på lunch gick jag först som vanligt och skyndade mig iväg till mitt vanliga bord. Jag skyndar mig för då vet jag att jag slipper välja vem jag ska sitta jämte. Jag började äta och de andra eleverna började strömma in. Plötsligt hör jag en röst, hon harklade sig å frågade; Ursäkta får vi sitta här? När jag tittade upp så var jag tvungen att anstränga mig för att inte tappa hakan. Visst, får ni det. Jag kunde inte tro att det var sant! Min gamla kompis pratade med mig igen, det har hon inte gjort sen ja, jag kommer inte ens ihåg när det var.

Det kändes annorlunda att folk ville sitta jämte mig, innan fick den som kom sist oturen att sitta jämte mig. Men nu vill de prata med mig och ingen är taskig. Det känns verkligen som en dröm har förverkas, resten av dagen gick som i en dimma. Jag kunde inte tro att detta nog är början på mitt nya liv.

Nästa dag i skolan så kom alla fram till mig och struntade i Nicole, min barndoms vän. Alla ville vara med mig och berätta det senaste och prata om killar. I matsalen blev det klart och tydligt att jag var den nya populära tjejen, alla hade redan glömt bort den förra. Hon var alltid van att någon höll en plats åt henne men nu var det annorlunda och hon blev den ”utstötte”.

Dagarna gick och jag fortsatte vara den populära tjejen, men när de andra tjejerna pekade på en flickas kjol när hon kom in i matsalen och sa; Hur kan någon ha en sådan kjol på sig?  Jag skrattade och höll med, jag brydde mig inte om vem det var som hade kjolen på sig. Det enda viktiga var att det inte var mig de skrattade åt. Allt hade förändrats i skolan men hemma var det som vanligt jag gjorde mina sysslor och hjälpte till. När jag hade sett till att alla mina syskon hade lagt sig och jag skulle byta om och lägga mig. Hörde jag röster nerifrån och jag hörde min mamma säga självklart tar vi med det till er jag ber Margareta ta med det på vägen till skolan. Jag tänkte vem är det jag ska till i morgon och vad är det jag ska ta med mig?

Den natten sov jag väldigt dåligt och tänkte bara på var vart det är jag ska gå någonstans i morgon. Men på något konstigt sätt hade jag ändå somnat och nu var det dags att skynda sig att ta på mig kläderna och fixa mina sysslor och göra frukosten. Jag hade för sovit mig men jag stressade igenom mig alla sysslor och väckte mina små syskon och skickade iväg dem till skolan. Såg att det låg en korg med en lapp på som det stod;

Margareta!

Kan du lämna av denna hos familjen Von Betten,

innan du går till skolan?

Då var det hon som var här igår. Det som var i korgen var någon konstig salva och lite andra konstiga saker. Som jag inte visste vad det var för något. Men jag började gå bort till det stora fina huset. De hade mycket pengar, hade ett bra rykte och alla visste vilka de var. Många visste vilken min familj var, men min familj var mer känd som den lite konstiga, men trevliga. För min mamma gjorde mycket olika salvor och många andra saker som ”botade” människor, de flesta som hade använt dem hade blivit bra. Det var därför vi blev kända som konstiga familjen för alla trodde att min mamma var en häxa.

Plötsligt hade jag kommit fram till det stora huset och knackade på och ett hembiträde kom och öppnade dörren och visade mig in i matsalen. På vägen till matsalen kommer jag ihåg när vi lekte med hunden och när vi körde körragömma. Men det är bara minnen, Nicole blev den alla killar vill ha och jag blev den utstötte, som ingen kille ville ha. Det var smärtsamt och  höra hennes samtal med hennes mamma, de pratade om hur hon hade det i skolan och det var då jag förstod att örterna och det i korgen var till henne.

Att höra deras privata samtal var väldigt konstigt men de sa många kloka saker. Som att de ska vara hennes vänner fastän hon inte är den sötaste av alla flickor i byn, det fick mig att tänka på när jag var den utstötte och ingen tyckte om mig.

• Plötsligt sa Nicole´s mamma, men Margareta vad bra att du kunde komma, fick du med dig allt som jag bad om?
• Aa det tror jag.
• Men då kan du och Nicole ta sällskap till skolan.

Vi gick tyst jämte varandra och jag tänkte hela tiden på deras samtal som jag hade hört innan. Någon av oss måste snart börja prata med den andra annars kommer det gå väldigt långsamt och pinsamt att gå till skolan.

• Hur kunde du bli söt under en natt?
• Jag vet inte riktigt, eller jag träffade en gumma i skogen och då fick jag önska mig vad som helst och det var att bli den sötaste flickan i staden.
• Är det sant? Jag kommer ihåg när vi var små och allt var enkelt och man behövde inte bry sig om man var den snyggaste. Vad hände egentligen mellan oss?
• Du blev söt och jag ful. Sedan mobbade du och dina ”vänner” mig.
• Förlåt!  men du vet själv hur det är att vara populär och alla vill vara med en, fast nu är det inte mina vänner utan dem är dina nu. Jag har inga vänner längre.
• Jag förstår vad du menar, men kan inte vi försöka bli kompisar igen? Som det var när vi var små, för det kommer kanske någon som ersätter mig snart, som jag gjorde med dig.
• Haha, aa vi kan försöka.

Plötsligt var vi framme vid skolan, det hade gått fort att gå till skolan och det hade inte blivit pinsamt alls, utan riktigt roligt. Men väl framme gick vi åt olika håll, jag gick till hennes gamla vänner och hon gick iväg helt ensam. Jag tänkte att det där var jag innan och alla skrattade åt mig och jag var helt ensam. Jag klarade inte av det längre. Att vara populär och alla gillar en och ingen säger saker eller pekar på än, det är nog en av de bästa sakerna att vara omtyckt. Det värsta med att vara det är att man själv måste vara taskig mot andra, de är det som jag inte klarar av längre. Jag måste hitta den gamla gumman och be henne göra mig som jag var innan. För då kanske jag inte tyckte om min utsida men jag tyckte om min insida.

Jag sprang ut i skogen som jag gjorde förra gången och letade och letade, men jag hittade inte stugan. Jag gick hem och var besviken över att jag inte hade hittat gumman, fast när jag kollade mig runt såg jag att jag förmodligen inte kommer att hitta hem. Jag satte mig ner under ett träd och började gråta, besviken över att inte hittat gumman och nu att inte hitta hem. Men plötsligt sa en röst hittar du inte hem ska du alltid följa de gröna löven. Jag kollade mig snabbt runt men kunde inte se någon där, men jag såg en massa gröna löv som såg ut som de hade fallit från träden. Men jag gjorde som rösten hade sagt åt mig att göra och följde löven, efter ett tag såg jag röken från en skorsten och där låg gummans hus. Jag började springa mot den för detta var de jag hade letat efter hela dagen. När jag kom fram såg jag att dörren redan var öppen och samma röst som jag hade hört innan bad mig att stiga på och när jag kommit in, stängdes dörren efter mig. Rösten hördes igen och sa åt mig att gå rätt fram och upp för trappan och sedan in genom den vänstra dörren. Jag gjorde som rösten sa åt mig och när jag kom in i det väldigt lilla rummet, såg jag gumman sitta i sin gung stol. Jag såg dig i kulan, det var en rund glas kula men jag kollade på den såg jag ingenting.

• Vill du inte vara den sötaste flickan i byn?
• Jag ville det innan men jag vill bli mitt gamla jag igen, snälla kan du ändra tillbaka mig?
• Det kan jag, men du måste vara helt säker på ditt val.
• Jag är helt säker.
• Okej, då dricker du detta, hon tog lite av den röda drycken från kitteln och gav mig. Om 3 dagar kommer du att se ut som du gjorde innan.
• Hur hittar jag hem?
• Du följer de gröna löven.

Detta hade vart en tröttsam dag, men jag hittade hem och jag hade hittat gumman. Nu är det bara 3 dagar kvar sedan är jag som vanligt igen, vill jag verkligen detta, kommer de att tycka om mig eller blir precis allting som vanligt?

Jag umgicks mycket med Nicole nu, men aldrig i skolan. I morgon blir jag mitt gamla jag igen, eller utsidan blir det. Jag sov inte bra den natten jag var förväntans full men också orolig, tänk om jag blir den utstötte igen. När jag vaknade på den tredje dagen, sprang jag till badrumsspegeln och där såg jag mitt gamla jag kolla tillbaka på mig. Jag gick till skolan kände mig nervös men nästan på ett bra sätt, nu märker jag om det är mina vänner eller inte. Fast jag hoppas att Nicole, förblir min vän även om jag blir den utstötte, igen. När jag kom fram till skolan kollade alla väldigt konstigt på mig, då blev jag nervös. Men de kommer få se mig i mitt gamla jag någon gång det är lika bra att få det överstökat. Jag gick fram och såg att alla kollade på mig och viskade precis som förra gången. Men denna gången var det ändå sådan skillnad, jag var stolt över mig själv och brydde mig inte mycket om vad de andra tyckte om mig. Om de är mina riktiga vänner är det min personlighet som räknas. Om de inte är mina riktiga vänner, då är det bara utseendet som räknas.

Jack som jag har gillat sedan jag var liten, han gick förbi och gav mig en granskande blick. Då började jag känna mig osäker, alla gamla vänner gick bara förbi mig som om jag var luft. Men det var en som började prata med mig.

• Hej, hur känns det?
• Hej Nicole, det känns lite konstigt.
• Jag förstår jag har vart i samma sits, som du kanske kommer ihåg?
• Just de, ja du förlorade allt bara för att jag förändrades.
• Men det var bra för mig, jag har nu insett att jag var hemsk innan och speciellt mot dig! Men jag är mycket lyckligare nu och fattar att jag hade inga riktiga vänner innan. Jag är väldigt glad att vi har blivit vänner igen.
• Jag med, det blir som när vi var små, Vi två mot världen.
• Haha, aa.

Nu var det bara att se hur de andra reagerade, i klassrummet var det ovanligt tyst. Ingen visste riktigt hur de skulle reagera, men det var lunchen som skulle bli det intressantaste på dagen. När det var dags för lunchen, kom jag och Nicole först och satte oss mitt emot varandra och pratade på. Men vi tystnade och tittade på när de andra från klassen stod och viskade. Men Jack gick direkt fram och frågade mig om han fick sätta sig på stolen jämte mig. Efter honom kom alla hans kompisar och satte sig vid oss och sedan satte sig de andra där också. Allt förändrades, alla blev självklart inte vän med alla, utan det var fortfarande ”grupper”. Men det viktigaste för mig var att jag visste att jag skulle ha en vän med mig i både svåra och bra tider.

Nu 10 år senare och jag tänker tillbaka på allt detta och de gör det mig glad och nu fattar jag hur lycklig jag blev tack vare gumman i skogen. Jag skulle aldrig behöva gå tillbaka till henne. För nu har jag min man Jack vi har 1 barn. Jag är fortfarande nära vän med Nicole och hon gifte sig med sin dröm man som jag gjorde och nu väntar vi båda våra andra barn.

Allt detta tack vare gumman i skogen.

Av; Jonna Holm